Grekisk saluhall
dem olika grekiska folken tillbad de tolv viktigaste gudarna Zeus , Hera , Hestia , Poseidon , Apollon , Artemis , Afrodite , Ares , Hefaistos , Athena , Hermes och Demeter — med tiden även Dionysos men dessa gudar kunde ha olika uppenbarelser på olika platser. I antikens Grekland fanns inte någon tydligt definierad gräns mellan människans värld och gudarnas. Visserligen användes begreppet theia med den bokstavliga betydelsen "som besitter med gudarna att göra" men med detta begrepp syftades aldrig på ett panteon sanktionerat av en religiös auktoritet.
Under romersk period identifierades hon även med den lydisk-frygiska modergudinnan Kybele. Vem som helst kunde betrakta enstaka plats som temenos , det vill yttra en plats där man uppfattade närheten mot gudarna som påtaglig och där man praktiserade nomizein , men andra behövde inte nödvändigtvis betrakta denna plats som helig. Under hellenistisk tid infördes grekisk kult i Syrien samt i Egyptens delta. Somliga gudaväsen, som fanns viktiga för forntida grekers vardagsliv, var ej föremål för myter, vilket har fått eftervärlden att underskatta deras betydelse, vilket är fallet med Zeus Ktesios en hushållsande förknippad tillsammans skafferier och lagerlokaler, ungefär motsvarande den skandinaviska tomten och Agathodaimon en skyddsgud som man mycket ofta offrade vin till i start av en måltid.
Eftersom grekerna saknade motsvarande begrepp kan det sägas vara missvisande för att tala om "grekisk religion". Den grekiska tro saknade helig skrift och fasta doktriner vilket gjorde att nya gudar utan svårigheter kunde introduceras och att varken hädelse eller religiösa schismer existerade. Ordets ursprungsmiljö har det gemensamt med den antika grekiska religionen, att den är en polyteistisk religion som inte handlar om "frälsning".
Den grekiska religionen fick stort inflytande på etruskisk och romersk religion samt den tidiga kristendomen. Grekerna var öppna på grund av att deras egna gudomar kunde vara kända av andra folk under andra namn vid respektive lands språk. Grekiska städer hade enstaka skyddsgud som ofta tillerkändes lokala epitet vilket beskrev gudens lokala natur. Till gudarna skänkte man offer som i olika kulter antingen delades mellan tillbedjarna eller brändes.
Med begreppet theous nomizein , relaterat till nomos tillsammans betydelsen "sed" eller "lag", syftade man vid bara på att tillerkänna de gudar likt var givna deras rättmätiga plats i den tillvaro man delade med dem och för att tillfredsställa gudarna med gåvor och offer.
Eftersom de religiösa sederna i Grekland varierade mellan olika orter och också förändrades tillsammans med tiden kan man lika gärna tala angående grekiska religioner. Under romersk tid tillväxte tursamhetens gudinna, Tyche , i folklig popularitet, samt konstverk från denna tid avbildar inte sällan evighets- och tidsguden Aion.
Saluhallen i Chania på Kreta
Med begreppet "religion" förutsätts idag ofta en dimension bortom vår egen samt en föreställning att gudarna kräver vördnad inom utbyte mot frälsning. Större städer kunde kosta på sig flera tempel tillägnade olika gudar men seden att identifiera enskilda platser tillsammans med bestämda gudar fortlevde genom hela antiken samt när olika städer krigade med varandra relaterades kriget till konflikter mellan olika gudar. dem grekiska filosoferna under senantiken infogade kosmopolitiskt gudaväsen från hela den klassiska världen i sin gudavärld, och filosofen Proklos är känd till att bland annat ha dyrkat den syropalestinske jordbruksguden Marnas vid sidan av de mera välkända grekiska gudomarna.
Denna villighet till för att kunna "översätta" gudaväsen, brukar kallas för Interpretatio Graece se tabell , och det väckte förvåning bland det grekiska överklasskiktet i Syrien på och talet f. Mot denna argumentation kan man hävda, att ordet "religion" religio ursprungligen inte är judiskt eller kristet, utan tillkom inom den fornromerska religionen. Det fanns flera typer av gudar , bland annat olympiska och ktoniska gudar , knutna mot fruktbarheten och underjorden.
Grekisk religion var ej stillastående och oföränderlig. Inte heller föreställde man sig de gudar man syftade på såsom nödvändigtvis goda. Gudarnas mor, Meter Theon , var tidvis föremål för stor vördnad, samt identifierades med antingen Rhea eller Theia. Dock utvecklades den och förändrades över en period på flera tusen år. I till modell Iliaden finns gott om exempel på detta. Även heroer kunde vara föremål för dyrkan och omges av en egen kult.
Den grekiska religionen vilade på sina traditioner samt bestod egentligen bara av lokala sedvänjor vid hur gudarnas skulle äras. Förmodligen härstammade den tidiga grekiska religionen från shamaniska traditioner tillsammans ursprung på stäpperna i Centralasien. Den grekiska religionen innehöll också mysteriekulter, de mest kända var Eleusiskulten och Dionysoskulten. Den grekiska kulten praktiserades runt om i den hellenistiska världen, det vill säga i dagens Grekland , Mindre Asiens kust, Sicilien , södra Italien och i grekiska kolonier i västra Medelhavet som Massilia dagens Marseille.
grekisk saluhall3
mot detta kan man lägga en stor team av lägre gudaväsen, daimones , förknippade tillsammans somliga abstraktioner. Antik grekisk religion omfattar den polyteistiska religion som praktiserades i antikens Grekland samt den kult och de ritualer såsom omgav vad som idag kallas den grekiska mytologin för en beskrivning av de enskilda grekiska gudarna se vidare denna artikel. Exempelvis omnämner inte Homeros Dionysos som därför antas vara en gud som importerats efter för att Iliaden skrivits för att sedan bli enstaka av de viktigaste gudarna.
Dåtida grekiska mening som kan användas för att återge detta svenska ordet "religion" är eusebia ungefär "god fromhet" och theosebia ungefär "fromhet gentemot gudomarna". Under loppet av den klassiska tiden, hellenismen och romersk tid infogades kult av gudaväsen från andra delar av medelhavsvärlden, exempelvis den trakiska gudinnan Bendis , den ursprungligen hettitiska gudinnan Hipta Dionysos amma , den frygiske månguden Men , den egyptiska gudinnan Isis och den grekisk-egyptiske guden Serapis.
Att fråga om någon "trodde" på en gud plats därför meningslöst. Gudarna associerades snarare med kaos och eftersom närvaron av kaos var påtagligt betraktades gudarnas existens som given. Den grekiska mytologin är full av berättelser om samexistensen mellan gudar och människor. Gudar kunde äga kvinnor som älskarinnor och gudinnor kunde att ge liv heroer , det vill säga halvgudar. dem grekiska gudarna var antropomorfa och framställs ofta i mänsklig gestalt.
När den forngrekiska tro ifrågasattes av kristna på talet e.