Var finns fisken stör
Atlantstören återvänder – släpps ut i Göta älv
Då är hanarna år, honorna år. De enda områden där stören alltjämt förekommer tycks existera Gironde, Frankrike; Guadalquivir, Spanien; vissa partier från Donau samt Ladoga, Ryssland, som hyser ett stationär sötvattenspopulation. Förr fanns störarna med en stort antal arter, men i nutiden äger de minskat till Bland dem finns världens längsta sötvattensfiskar, varav den största existerar hus en huso huso , som förmå bli 9 m och väga 1,5 ton.
Användning : Numera är stören p g a sin sällsynthet utan ekonomisk betydelse, dock förr fiskades den intensivt för det goda köttet. Förekomst i Sverige : Stören anträffades ännu under talet sällsynt i såväl Skagerack, Kattegatt och Öresund som hela Östersjön. Munnen, som saknar tänder, sitter på nosens undersida och är protraktil , dvs kan formas till ett utskjutande rör. Vikt kg, hos oss vanligtvis omkring kg.
Födan söks tillsammans med skäggtömmarna utefter bottnen. Familj störar Acipenseridae ifall familjens karakteristika, se ovan. I havet växer de till 1,,8 m längd, innan dem vandrar upp för att leka första gången. Status : Utrotningshotad. Föda : Insektslarver, maskar, sniglar, musslor, kräftdjur, fiskar och växtämnen. andra namn : Hur vanlig stören förr fanns i Sverige framgår av att arten vid Västkusten kallades för håstörja och håstörra samt på Gotland för styra.
Flyttning : vid våren eller försommaren, oftast i april-maj, går eller reser stören upp i floderna för att leka, men några tecken på att fortplantning ägt rum i svenska älvar har inte anträffats. Mellan nosen och munnen 2 par skäggtömmar. Stören har ett oberäkneligt humör och är kapabel vara farlig att fånga. Vanor : Bottenlevande men för ett kringströvande liv i havet. Därifrån vandrade den upp i älvarna samt har anträffats i Göta älv, Motala ström där fångster skedde regelbundet , Dalälven, Ångermanälven och Torne älv.
Den har under talet blivit allt fåtaligare i nordiska farvatten samt kan nu betraktas som utrotad där. dem växer snabbt, mäter till hösten 20 cm och vandrar ut till havet efter års flodliv, varvid de är ca 1 m långa. Livslängd : Över år. Honan existerar störst. Utbredning : Under talet fanns stören runt alla Europas kuster utom mot Kaspiska havet och Ishavet öster om Finnmark, dock är nu överallt sällsynt, på stark tillbakagång och i många trakter utrotad.
I land i norden kg, Kumo älv. Längden kan uppgå mot 6 m men brukar i svenska vätska sällan överskrida 3 m. Också olja erhölls och av den omogna rommen bereddes kaviar. Huvudet är täckt av hudben. Under lekakten uppvaktas hon av 1 eller 2 hanar.
beneath talet lekte stören uppenbarligen i Sverige. Simmar med stela kroppsrörelser. Fjäll saknas men kroppen är täckt av pansarliknande bensköldar i 5 längsrader. Störar om 2 m längd existerar ca 15 år gamla. Fortplantning och tillväxt : Över flodernas grusbottnar på m samt i stark ström placerar honan under april-juni milj ägg, vilka klibbar fast på underlaget som stora kakor. Stören kan hybridisera tillsammans sterletten och ryska stören.
I havet nära grunda sand- och lerbottnar. I juli fångades en lekmogen hane vid Luleå och identisk månad en utlekt hane vid Dalarö. inom Europa finns 2 släkten med 8 arter, varav 5 anträffats i Sverige, men 3 av dem utgör resultat av ryska inplanteringar i Östersjön. Miljö : Hav och älvar. Äggen kläcks efter dygn. Ungarna är då ca 1 cm långa och liknar grodyngel.
Europeisk stör
Ordning egentliga störfiskar Acipenseriformes Långsmala fiskar med spetsig nos, långt bakåt sittande ryggfena och hajliknande stjärt. Översidans färg varierar från gröngulbrun till svartaktig och mörknar tillsammans med åldern. Tillbringar vintern med nedsatta livsfunktioner. Tagen i nät eller på krok kan den till en början vara helt lugn dock plötsligt gripas av raseri och med väldig kraft svänga med pansarstjärten, vars sköldar kunna förorsaka fruktansvärda sår.