Hur växer blommor för
ett del blommor har sporre för nektar. Bisymmetriska blommor med endast två symmetriplan är typiskt för exempelvis korsblommiga. Blommorna kan indelas inom symmetrigrupper.
Vårens första blommor
Blommor är ofta färgglada eller doftande för att locka mot sig insekter så att de kan bli pollinerade. Efter befruktningen växer fruktämnet till samt bildar den färdiga frukten med frön inom. Stödblad kan sitta vid blomskaftets bas samt blad på själva skaftet kallas förblad. Blommans blad sitter vanligen i två kransar samt kallas tillsammans hylleblad. Foderbladen är ofta gröna eller bruna, fria eller hopväxta.
De kunna vara olika många beroende på art samt består av ett skaft, som kallas sträng, och en knapp som är toppen vid ståndaren. I många fall består denna ätbar del endast av ett fröhus och saknar ett omgivande köttig del som exempelvis äpple , apelsin och plommon har. Innehåll flytta mot sidofältet dölj. Genfunktionerna kallas A, B samt C-funktioner. Dessa latinska termer används även vid många andra språk.
Mitt i blomman finns det honliga organet, som består av ett eller flera pistiller och längst upp vid pistillen sitter det klibbiga märket där pollenkornen ska fastna. Under märket på pistillen finns ofta ett smalt skaft som kallas stift. Kronbladen är i regel färgade och fungerar som skyltorgan för pollinerande insekter. Man kallar en blomma radiärsymmetrisk aktinomorf om man uppifrån kan dela den i två lika delar, tre eller flera gånger genom centrum.
Hos en mutant som förlorat B-funktionen exempelvis, får vi foderblad istället för kronblad i andra blomorgankransen och pistiller istället för ståndare inom tredje blomorganskransen. Knappen innehåller pollenkorn och öppnar sig när dessa är mogna. Se även artikeln om blomsymmetri. Blomaxeln är den sektion där skaftet övergår i blomman. Pollenkornen kunna spridas från en blomma till en ytterligare med hjälp av exempelvis insekter.
Dessa genfunktioner utförs av transkriptionsfaktorer som reglerar genuttrycket inom varje typ av blomorgan. Knappen är inom regel skild i två knapphalvor, vars fäste kallas konnektiv. Exempel är flertalet fetbladsväxter. Tepaler avser hylleblad där dessa inte är differentierade i foder och krona, som hos kaktusväxter och magnolia.
Odla ärtor
Hyllebladen kan ofta skiljas i foderblad och kronblad. Organanlagen uttrycker tre olika genfunktioner som i olika kombinationer bestämmer vilket organ som bildas. Ståndarna existerar ofta fria men kan vara hopväxta nära basen. I en ring innanför kronbladen sitter de hanliga organen som kallas ståndare. Kronbladen kan vara fria från varandra fribladig alternativt hopväxta sambladig , som exempelvis hos klockväxterna.
Denna modell är baserad på studier från homeotiska mutationer hos bland annat backtrav Arabidopsis thaliána. Petaler är kronblad, sepaler är foderblad. En blomma som är specialiserad för för att sprida pollen med vinden kallas vindblomma. längst bort ner på pistillen sitter en förtjockning vilket är fruktämnet med fröämnen inuti. Det kunna också finnas en bikrona som är extra utskott på kronbladen eller kalken exempelvis hos rödblära eller påsklilja.
De enhjärtbladiga växterna besitter ofta två kransar med tre blad från likartat utseende, vilka brukar kallas kalkblad. detta anlag som skall bilda foderblad uttrycker bara A-gener, det som bildar kronblad A- samt B-gener, det som bildar ståndare B- samt C-gener och det som bildar pistiller slutligen enbart C-gener. Man vet numera ganska väl hur identiteten av blommans organ bestäms beneath blommans bildande. Hyllebladens placering i förhållande mot fruktämnet varierar inom olika familjer och man brukar tala om översittande, kringsittande eller undersittande hylle se Pistill.
Blommor med endast en symmetriplan kallas zygomorfa , exempelvis lejongapsväxterna samt ärtväxterna.
Blomman är den del av blomväxterna som används för fortplantning [ 1 ]. Blommans funktion är att producera frön.